seriously speaking

nu måste vi ha ett allvarligt prat, oss bloggvänner, systrar och bröder, emellan. en arbetskamrat till mig ligger på topp tre listan över riktigt bra män, sammanlagt i världen finns det inte många fler än så ;) hur många ger utan avvikelse sin käresta frukost på sänge varje dag i tre år..?, lagar middag åt sin käresta varje dag i tre år..?, gör allt för sin käresta varje dag i tre år..? försörjer sin käresta i två år så att hon/han kan studera...nej jag tänkte väl det, inte alla. (man är ju inte mer än mänsklig) flickvän är i alla fall inte nöjd. hon blir arg på att killen ritar nakna tjejer när han skissar, att han har kvinnliga tjejkompisar, att han kollade på porrfilm med sitt ex för fyra år sedan... listan kan göras lång. det här är ju helt sanslöst, sjukt och fruktansvärt. det här med att gräset alltid är grönare på andra sidan blir nog en närmast omöjlig kvot för min väns flickvän att uppnå när paradiset är över...

mycket ska man få höra...

...innan öronen ramlar av.
1) mitt företag tog tillbaka inbjudan om julfest och vill nu att vi betalar 20 euro per kuvert.
2) blind man fick nytt körkort hemskickat
3) it´s not enough to be nice to get laid

jag vill också ha

men alla har ju en sådan...
jag får aldrig någonting...
men dumma du...
men snälla jag lovar att städa mitt rum minst en gång i veckan...
men snälla jag lovar att lyssna på vad du säger till mig...
men snälla då jag behöver faktiskt en sådan...
du vill väl att jag ska få bra betyg..?

laura har inhandlat en ny inspelare som ser ut som en mobil, spelar in bra, är digital och jättebra. jag vill också ha!!

klappat och klart

då har jag fått min absolut sista semesterdag för år 2007 beviljad till nu på söndag. (alltså den sista jag har att ta ut, semestern i december tar ingen ifrån mig). på söndag ska jag äntligen göra en book med, hopefully, vackra foton så att jag kanske om tur finnes kan försörja mig lite mer på mitt vackra yttre ;) medverka i reklamfilmer och annat. på tal om det så ringde det faktiskt en tjej från en agentur idag och berättade att jag blivit utvald för ett jobb jag sökt. najs tänkte jag och gick med på att träffa produktionsansvarig redan imorgon, tjena linda, tänkte inte på att det var i madrid. nu går jag säkert miste om jobbet och har utgett mig för dum redan innan de träffat mig personligen. hurra!!

förvirrad man

en liten parentes bara. min klassman är uppenbart förvirrad. han råkade avslöja högt igår att han var bög. (?) helt förvirrande. som om det skulle spela någon roll. tycker det borde vara ganska bra och vara öppen med sin sexualitet...annars kan han ju råka ut för sådana som mig, haha ;) "shit shit, fattade hon", tjöt han. jag sa till m. att han fick sluta och att det inte spelade någon roll vilket. tror han fattade vinken, men han var rädd för att inte alla skulle ta det på ett bra sätt. (alla är så osäkra på sig själva här, yngre som ung. synd)

oops och förlåt

i did it again, en hel dag utan inlägg. fy och skam. har varit en upptagen dag men imorgon lovar jag att skriva. ska sussa nu. pussar och kramar. i morgon pratas vi vid, tappa inte hoppet på mig!!

i'm back!

har trots ledig dag inte hunnit skriva idag. sov alldeles för länge (behövdes visserligen) till stella väckte mig. sedan tog vi en underbar tvåtimmarpromenix längs med hamnen och ner till stranden. underbart i en varm sol som höjde temperaturen till fjorton grader. rätt som det var hade hla dagen gått och jag fick i stress rusa till skolan. hade en givande teaterlektion på tre timmar, men en halvtimma innan vi egentligen slutade ljög jag och klassmannen ihop en historia om att vi var tvugna att gå tidigare för att vi skulle till en fotosession och sprang istället på bio. hade haft tid även om vi inte gick tidigare så klart, men vi tänkte att lite extra tid kan aldrig skada. väl i köpcentrat där bion ligger var vi i väldigt god tid och bestämde oss därför för en romantisk middag för två... på burger king ;) filmvalet föll på micheal clayton, väldigt bra film som jag rekommenderar till alla!! eftersom metron (tunnelbanan) efter filmen slutat gå hade vi redan innan bestämt oss för att gå hem. jag menade i en svag stund på att det var bra med motion. vi skulle ju åt helt olika håll hem så klassmannen (låt oss kalla honom m. från och med nu) tyckte att en taxi lät lockande, men jag tyckte han skulle gå. så fort han gått runt hörnet hoppade jag själv i en taxi och kom hem innan honom ;) nu "bråkar" vi på messenger över huruvida jag fuskade eller inte... väldigt moget ;) borde sova. ska sova. sover. godnatt.

fruktansvärt. utan ord.

jag undrar seriöst vad det är för fel på människor. hur det kan gå så fel..? jag sitter och äter frukost och när jag surfar in på aftonbladet möts jag av rubriken "brandattentat mot mor och son". någon har alltså kastat in ett brinnande föremål i brevinkastet i lägenheten. hur tänker man då..? lyckligtvis kom ingen till skada och branden kunde släckas snabbt, men trots det, så kvarstår faktum att någon runt niotiden en söndagskväll får, alternativt har haft tanken sedan ett tag tillbaka, att kasta in ett brinnande föremål i någon annan människas lägenhet. ... ...
för mig är det så sjukt och absurt att det inte finns några ord tillräckligt stora för att beskriva vad jag känner. tänkte den personen som valde att göra det här också i samma stund att jag kanske kommer förstöra ett helt liv, en hel värld och tillvaro för människorna som bor här, jag kanske väljer att ta de här männsikornas liv..? tänkte man så...? det är så fruktansvärt att jag mår fysiskt illa.
för lite drygt tretton år sedan brann min moster och min kusin inne i en lägenhetsbrand. tretton år sedan!!! och det gör fortfarande lika ont. de finns inte längre. det krävs nästan ingen tid alls. sekunder. några få minuter. men det är mer än tillräckligt för att ta liv. mer än tillräckligt för att förstöra en hel familj, vänskapskrets...
hur någon i sin vildaste fantasi kan komma på att frivilligt och med mening sätta det på spel det är för mig obegripligt. det är en handling för vilken det inte finns någon ursäkt över huvud taget. ingen.
det är skrämmande.

kan inte vara sant

mitt liv är nog det mest otroliga som finns. liksom det mest osannolika. vissa saker händer bara inte, förutom i mitt liv då förstås. hade en vän här på besök nyss och vi satt och pratade om min skola i köket. apropå min sång nämner han att han träffade en annan svenska på en jamsession som också sjunger. (och märk väl att här finns svenskor så det räcker och blir över). i alla fall. på skoj men med lite uppgivenhet i rösten säger jag "hette hon ... eller" (och sa där namnet på grannens flickvän). och dra på trissor. visst fan var det hon. världen är alldeles för liten, jag flyttar till mars. adjö.
ps. vet inte om det finns internetconnection på mars, om inte uppdaterar jag när jag kommer hem på semester över jul ;)

jätteledsen - vad har hänt - efterlysning

jag ska titta förbi en av mina favoritbloggar som jag också länkar till och finner att sidan helt plötsligt bara är till för inbjudna läsare. förstår ingenting och tror naturligtvis att något blivit fel så jag skriver in adressen igen men det fungerar fortfarande inte. vart har inte för intet tagit vägen? var är du någonstans..?

allvarliga knäproblem

mina knän gör så (ursäkta ordet) helvetes ont idag. de är alltid värre på lördagar och söndagar när jag låter dem vila. har alltid varit medveten om mina problem med minsikrarna (är nämligen båda som strejkar) och också som showartist på mallorca kände jag ibland hur koreografin försvårades av mina problem, men det här är allt annat än roligt. undrar just hur det ska komma att gå för mig som professionell danserska. får nog inrikta mig mer på sången, men muskkalyrket innebär ju både och. just nu känns mina knän missplacerade. de skulle passa bättre på agda 80´s kropp än på min. har hört att miniskoperationer inte alltid funkar, att det är lång läktid, att man inte kan träna samtidigt... någon som gjort en sådan..? skulle vilja ha mer information. alla råd, vetskap, information, kuriosa i ämnet tas mer än gärna emot.
tack på förhand.

dönickar och dårfinkar

när man som jag jobbar lördag och söndagmorgon träffar man de mest underliga personerna på väg till jobbet. det är nästan uteslutande människor på väg hem från krogen. fulla och skrikiga. sådana som stör min harmoniska morgonfeeling. idag fick jag frågan av ett par som uppenbarligen precis lärt känna varandra om jag visste var de kunde ha sex någonstans, och som om inte hälften vore nog kallade de mig señora (damen) för att uppkalla min uppmärksamhet.
annars kan det vara ganska skönt också. söndagar har vi nästan ingenting att göra och lördagar är inte heller de särskilt krävande. jag ska träna mina repliker så det sitter som ett rinnande vatten inför teaterlektionen imorgon och på tisdag, blogga och titta film.
hörs snart igen.
godmorgon!!

it's over!

han är jättebög!
nu är till och med jag övertygad.
jag försökte till och med övertyga honom om att jag också är bög. och han kunde köpa att jag var man instängd i en kvinnas kropp men inte ens det funkade. however.
jag älskar honom ändå.
helt underbar person.
(har bjudit hem en italienare ikväll, hoppas han kommer)
(jag är inte desperat men jag riskerar att bli)

jag sa det!!

hemma från jobbet igen och prat med klassmannen över messenger. same same different day. men jag gillar fortfarande denna vana. och nu ska ni få höra vänner. idag borde jag verkligen få honom över till mitt place. jag har sf (sandrafritt) och han har inga planer. och jag har liksom krattat grusgången ganska bra idag. han var ute med en killkompis som är hetero och har flickvän igår. och han tror självklart att den killen egentligen är bög, så jag tog tillfället i akt och sa att man kan aldrig vara riktigt säker. att jag till exempel fortfarande är övertygad om att han är bisexuell, men att han påstår sig vara gay...vi får väl se sa jag. ha!! han svarade med ett skratt och flirtsmiley. jag hade betalat dyrt för att se reaktionen i hans ansikte sekunden han läste det. hmm. borde ¨få hit honom när saken ligger i luften, hihi...

katt och råtta

(innan ni läser detta vill jag bara att ni är helt införstådda med att jag verkligen lagt ner klassmannen, vi är bara vänner och jag vill inget mer, det intresserar mig inte. förnekelse..? vad menar ni... ;)

igår kom vi varandra ytterligare ett steg närmre. vi hade mysfredag kan man väl kalla det, men in class så att säga. kramades mycket, pratade, sjöng, delade sorg, lekte katt och råtta.
det hände något i luften. han sjöng sång och sa att jag var tvungen att svara. det gjorde jag självklart med besked. han sjöng att han visste vad han kände för mig (!) och jag undrande om han verkligen var säker på det, han sa tvekandes ja och fortsatte i samma anda och tema, jag stod på mig... sedan menade han på att jag var dum (lekfullt sagt) och jag intygade att jag bara ville vara ärlig och säga honom sanningen. (då tyckte han skrattandes att bitch var ett adekvat ord). vann jag en kvartsfinal där må tro..?
senare blev han ledsen och kunde inte erkänna att så var fallet trots tårar i ögonen. han är mer känslig är man tror vackra mannen. jag lyckades hindra honom från att lämna klassrummet (han är så impulsiv och ung ;) men sedan rusade han hem.
vi pratade senare och han intygade att han mådde bra. han skulle gå och äta hos några vänner som bor precis vid honom och kanske senare gå ut. puss puss sa vi så länge.
jag gick och la mig och vaknade något timma senare av mannens meddelande som undrade om jag inte skulle följa med till razzmatazz (stooor klubb för sådana som inte börjar jobba 07.30 lördag morgon). jag tackade snällt nej så vi sa puss puss för en sista gång igår. vi skulle höras idag istället. (helt vänskapliga intressen från min sida förstås).

jag är trött, less och ARG!!! (akta nu kommer linda och tar er)

nu är jag så trött på alla papper och dokument som jag inte lyckas få för min studielånsansökan, jag är less på att det ska kännas helt omöjligt att få hjälp att få hjälp och gråtfärdig över att det inte räcker till vad jag än gör. jag är också uppriktigt förbannad över alla språkskolestudenter som får studielån utan problem för att supa i minst tretton veckor och jag ryser i hela kroppen när jag tänker på hur dåliga många av de där skolorna är och hur lite av det där främmande språket som studenterna faktiskt lär sig. jag gör allt jag kan och lite till, jag är trött och har inget liv över till läxor, vänner eller min hund. och allra minst mig själv. jag vill bara studera på en bra skola som dessvärre har ett enda problem från svenskt synsätt; den är privatägd. (eftersom man inte kan komma till barcelona och kolla upp dess kvalitet vet man då inte vad man ska göra om en skola inte är statligt ägd, det vill säga registrerad) min skola ägs av en av de största namnen på spansk teaterscen. hon har en otrolig kunskap och är ägarinna av en skola med otroligt bra lärare. jag är elev på en skola där jag lär mig otroligt mycket, trivs och vill studera. vad mer kan man begära..?

jag måste

1) finslipa alla piruetter och diagonaler
2) lära mig mina repliker som ett rinnande vatten
3) få studielån
4) kunna dansa chicago, hairspray och första koreografin i sömnen
5) bli säkrare på uppvärmningskoreografin
6) lära mig alla namn på de olika stegen i stepdans
7) öva min sång (lättare nu när jag börjar mina extra privatlektioner i sång nästa vecka)
8) tvätta
9) vänta på att bli kysst (fast vänta är emot konstens alla regler)
10) få skivkontrakt

vad måste ni..?

csn-snack

det var ju som sagt det där med min ansökan. jag sprang igår fram och tillbaka på kontor för att hitta någon som kan ge mig det sverige och csn efterfrågar, men ingen förstår varför jag vill ha det. jag förklarar och de skickar runt mig. vidare och vidare. ingen vet någonting. bra kvinna reder sig själv tänkte jag och sökte i timmar efter nål i höstack. och vips (!) så tror jag mig faktiskt ha hittat något. ska ringa snart för att få mer information, men det är sjutton vad svårt det är det här med csn och studielån för utlandsstudier.
ps. om någon av er läsare fått studielån för IED till någon av alla deras utbildninagr i europa så vill jag gärna komma i kontakt med er. ds tack!!

nu får det vara nog

har bestämt mig (betyder inte att jag inte kan ändra mig inom fem minuter) för att lägga ner allt vad grannar och gaymän heter. är trött och less. nu får det vara nog. inatt går jag och lägger mig med justin timberlake istället... (filmen heter alpha dog ;) hmm...

lägesrapport

nu är det tre timmar kvar till sånglektion, sedan blir det stepp- och jazzdans därefter. ska bli kul och eftersom jag faktiskt busade till det och skolkade igår (ooops) så ska det bli extra roligt. idag är också my impossible love på plats. (let´s see, jag ska hålla tillbaka och kolla reaktionen på det istället. bak- och framspråket.) sandra är sjuk men stella tycker att sandra bör leka med henne. lek för stella är det samma som att smånafsa. sandra säger aj. (stella behöver en leksyster).
och glöm för all del inte det intressanta inlägget innan detta om sexualitet!!

sexuell... och mer då?

jag tänkte dra en av mina ideer, tankar och funderingar lite längre, till extremitet, för att göra det jag vill säga extra tydligt. för att se vad ni har tänkt i ämnet, om ni har tänkt och vad ni tänker nu..? gårdagen gick i tankarnas tecken. jag lekte tjugo frågor med grannen och förhörde honom på allt mellan religion och barnafödande. nu har turen kommit till er. tycker, tänker, svarar och analyserar gör ni bara om ni själva vill, men det gör det hela mycket intressantare.
jag hade en kille i min paralellklass i gymnasiet som inte påstod sig vara varken heterosexuell, bisexuell eller homosexuell. jag tyckte det lät lite svävande men har sedan han förklarade sitt tankesätt alltid gillat det. han menade att han förälskade sig i eller attraherades helt och hållet av en person och inte ett kön, vilket egentligen borde gå för oss alla. han kallade sig själv bara "sexuell", varken mer eller mindre. och när han sa det där tyckte jag att det lät så självklart. det är klart det måste vara så. sedan att vissa kan känna för båda könen, en del bara för män och andra bara för kvinnor, kanske beror mer på slumpen än att man är en speciell kategori av sexualitet. kanske hade världen inte sett ut som den gör om det inte fanns så många fördomar..? kanske hade vi utan rädslan korsat fler gränser och vidgat våra vyer på ett mer obehindrat sätt..? kanske sätter vi själva en spärr på de signaler vi känner och tar emot och katgoriserar in dem i fack efter vilket kön de har många gånger istället för att fundera över om det skulle kunna vara något annat..? många tankar och nästan inga svar... det är bara filosofier. jag gillar att fundera. ifrågasätta mig själv. får för mig att det är bra. själv har jag aldrig attraherats av annat än män, har aldrig känt för en kvinna vad jag kan känna för en man. jag är övertygad på min sexualitet "heterosexualismen", men kanske gömmer jag och alla andra mig bara under en trygg gemenskap och sammahållande grupp. jag är helt övertygad om att de flesta alltid kommer känna sig dragna till ett kön och inget annat, men jag skulle vilja höra era funderingar om varför..? era filosofier... skulle en mer oklassificerad/icke gruppindelad sexualitet se ut precis som den gör idag men utan namn eller skulle gränser överskridas oftare och av människor som idag inte gör det..?
djupa tankar jag vet, men jag tycker det är intressant.

hopplös kärlek

i en svensk film som inte är särskilt djup, men rolig, säger någon att "du är kär i kärleken", det är inte jag. däremot är jag kär i omöjlig hopplös kärlek, och det är nog snäppet värre.
de har flickvän, är homosexuella, har flickvän, är homosexuella, rädda för förhållanden eller så har de just kommit ur ett. you name it, i've been there. har precis kommit hem efter några timmar med grannen. hopplöst.
(nu dricker jag vin och äter mörk choklad).

15 minutes of fame... (or less)

godmorgon!!
sitter här vid frukostbordet med kaffe och fralla och läser på, eller snarare kollar igenom, manus en smula. det är ett bra manus. tror aldrig jag har berättat handlingen för er, men det handlar i alla fall om en ung kvinna som är blind på grund av sin sjukdom. behandlingen hon får ska långsamt ge henne synen tillbaka och där filmen utspelar sig har hon precis tagit de sista pillrena i sin behandling. under tiden kvinnan varit sjuk har hon lärt känna en man som hon förälskat sig i. den här mannen kan hon se. han är det enda hon kan se. vad hon inte vet är att hon inte längre kommer kunna se honom då hon får synen tillbaka, det vet däremot han...
filmen, som är en kortfilm, är uppbyggd kring en stark scen där hon bestämmer sig för att berätta att hon älskar honom, men självklart slutar det varken som min rollfigur hade önskat eller som man kanske förväntar sig i början av filmen.
jag har en intressant dag framför mig. min motspelare, klassmannen, är fast i madrid genom jobbet och har fått förhinder. eftersom han inte kommer hem förrän imorgon har jag fått en ny motspelare som jag aldrig har träffat. hoppas det går bra i alla fall.
jag berättar mer när jag kommer hem.
stor kram på er och ha en bra dag!

ska jag..?

...bara säga rakt ut att jag inte tror han är fullt ut bara gay, att jag också tror han attraheras av tjejer, säga att signalerna han ger mig inte är vad han säger...eller bara ge upp..?
orkar inte tänka själv och om några timmar måste jag upp och filminspela :)
alla ideer varmt välkomna.
godnatt och puss.

.S.Ö.N.D.A.G.

söndagen är nästan över...
jag antar att ni vill ha rapport, det ska ni få. jag är hemma igen efter kortfilmsrep och mat och film med klassmannen. this is the story!!
klockan fyra hade vi till slut beslutat att vi skulle träffas hos min klassman och öva inför kortfilmen vi ska spela in på tisdag. (vi är med i en kortfilm tillsammans och träffades för att öva repliker.) laura och hennes kompanjon (tjejerna som producerar) stannade knappt två timmar då vi övade det mesta. klassmannen hade redan sagt att han ville äta innan övning eftersom han redan var hungrig, jag tyckte han borde vänta så vi kunde äta efteråt. kompromiss blev att vi inte åt som planerat och romantisk middag hände inte. jag stannade kvar efter repet och vi tittade film. han varnade mig efter första halvtimmen att han snart skulle somna vilket han också gjorde fem minuter senare. jag lovade att väcka men lät han sova. när filmen var slut sa jag att jag skulle hem och han bad om ursäkt och lovade att nästa gång skulle bli annorlunda. jag fortsätter tro på attraktionen men har ändrat taktik. måste för att kunna fånga honom i mitt nät vara på ett ställe där jag är trygg och han i underläge så nästa steg är att bjuda hem honom till mig. det ska jag arrangera snarast. idag; inte ens en puss.

klassmansinformation

glömde ju berätta om gårdagens S.T.O.R.A nyhet. direkt när mannen jag ofta vilar mina ögon på under våra gemensama lektioner igår såg mig i danssalen utbrast han förvånansvärt glatt "det är helt över med mitt ex nu". jag uttryckte min glädje och han var fortfarande glad. jag glad. han glad. vi glada. glad söndag..? ;)

jävla pucko

vill börja med att be om ursäkt för att jag kallar någon pucko så här officiellt men det kan inte hjälpas. "som man pratar blir man anklagad" :) igår var vi ute på en kortare barrunda men lyckades ändå träffa människor väl värda namnet. argentinaren som c. flirtar med har visat tydligt intresse och när han kramar och myser med henne är allting frid och fröjd. han får till och med skoja om hennes säng. när hon däremot vänder på steken och undrar om han inte vill följa med hem då drar han till med att han är gay(!!!), trots att hon såg han gå hem med en annan tjej för en vecka sedan och trots att han innan idag delat både tunga, saliv och vackra ord med min väninna. snabba vändningar. (vad är det för fel på killen..?, det är ju han som i första hand visat ett desperat intresse, inte hon. de har pussats osv och han har tyckt sig få bli svartsjuk när hon pratar med andra killar.) me don´t understand. några tankar, teorier och/eller ideer vänner..?

kärlek redan vid första

klockan är elva och jag har jobbat i hela tre och en halv timma, nästan halva dagen avklarad. det gläder mig!! ikväll kommer sandra från min klass hem till oss på middag och sedan ska vi iväg och dansa salsa. var alldeles för längesedan sist och jag har saknat och längtat så. nu är jag lite ringrostig så det blir smygövning hemma innan avfärd. (eller vi kan kalla det uppvärmning).
nu ska jag berätta en mysig historia mina vänner.
för ungefär ett och ett halvt år sedan lärde jag känna en vacker man från chile och jag blev lite lätt hopplöst förälskad. vi delade mycket och hans stora passion var salsan. då fascinerades jag mycket av musiken men hade aldrig vågat mig på ett steg. jag kunde sitta i timmar och titta på dansande par på de salsabarer jag brukade gå, men jag vågade aldrig själv ge mig hän. den här killen sa alltid att det enda som fattades mig var salsan. han hade rätt, men det visste jag inte då. för mig var salsan så otroligt intim, sensuell och stark att jag inte vågade helt enkelt. (och den här mannen delade jag ändå säng med utan problem). så fort han ville försöka lära eller visa mig stelnade jag till som en istapp och kunde inte ens känna varken takt eller känslan i musiken. när vi slutade träffas gav jag mig sjutton på att lära mig och var snart ute och dansade tre gånger i veckan. man lär sig snart att det är samma människor som går och dansar på de olika ställena och snart har man skaffat sig salsavänner. för er som inte redan dansar vill jag verkligen tipsa er om att testa. till mig gav det en helt otrolig inre passion, lycka...alla positiva ord jag kan komma på. salsan är något av det mest vackra och sensuella och det vore synd för er som går igenom det här livet utan att gett den en ärlig chans.

officiell ursäkt

jag vill bara be om ursäkt för gårdagens slapphet. vet inte om det brast i inspiration eller om gårdagens stress gjorde att jag inte klämde ur mig åtminstone ett blogginlägg, men men, jag är uppriktigt ledsen! förlåt!
ska i alla fall uppdatera er en snabbis på fredagen. jobbade mina åtta på den där banken jag jobbar åtta på varje dag. sedan var det tre timmars danslektion och jag kan lova att jag redan hade träningsvärk från torsdagens (också) tre timmar danslektion (men steppdans). kul var det i alla fall. (ofcourse var han där!) (vi pratade om söndagen, jag har by the way slagit på stort och tagit ledigt så nu har jag tid att göra mig vacker också ;) efter det kom jag hem och fick berättat för mig att min odåga till vovve inte hade uppskattat sandras manliga besök och därför i ren protest valde att tugga sönder hela (simkortet inkluderat liksom kameralinsen) hennes mobil (!!). puh... sandra tog det gladeligen med lugn, vi har väl vant oss vid att hennes upptåg snarare kommer på rutin än surprise så... middag åt vi på vår favvorestaurang i el borne; mosquito (om ni ska till barcelona är den verkligen värd minst ett besök) där vi fick bord next to ingen mindre än silkesskjortan själv och hans tråkiga vänner. (silkesskjortan är mitt hångel från förra nyår och by the way allt annat än attraktiv och utan känsla för kyssar) därefter var lyckan total i cirka en halvtimma när jag fick träffa min underbara vän chari från ecuador. den vackraste mannen som gud har skapat (kanske..?) till personlighet liksom yttre. han är en av mina bästa killkompisar och har varit borta från mig i ungefär en och en halv månad för att vara i thailand. (han gillade!). så där jag. då var vi back on track igen och i fas. hörs snart. och godmorgon!!

stolt mamma

hon kan knappt gå i koppel min stella. inte heller vet hon särskilt bra vad hyfs vill säga. hon lyssnar inte om hon inte vill. hon vet inte hur man morrar på kommando men gör det gärna när andan faller på. hon är liksom sin egen herra. men så idag valde hon att överaska sin mamma. telefonen ringde och det var bara sandra som skulle testa svararen, alltså lät vi signalerna gå. varpå min stella svarar. hon lyfter luren men nosen och tittar på mig; "men mamma, prata får du i alla fall göra själv."

bara ord

och jag som inte ens
gillar fötter
gillade dina
barfota och med rödmålade tånaglar
quiero saber si se puede echar pies de menos
händerna saknar jag
i alla fall

(quiero saber si se puede echar pies de menos = jag vill veta om man kan sakna fötter)

oh happy day...

...är precis vad det är idag. som en skänk från ovan, som en gudagåva, en överaskning, det näst bästa som kunde hända (första skulle vara ja från csn), en för tidig julklapp, ett under, ett mirakel, en L.Ä.T.T.N.A.D framför allt.
jag har fått min semester beviljad mina damer och herrar. ;) tänk så glad man kan bli.
detta innebär att jag är ledig från och med den 14/12/07 till och med den 26/12/07. betald för att göra absolut bara det jag vill. georgious!!

csn i sin ära, men linda...

som jag nämnt någon gång här förut går jag en musikalutbildning och i och med den söker jag csn. självklart var de tvugna att göra en utredning som fortfarande inte är klar och idag, inte en dag för sent, damp det ner ett brev i lådan från högskoleverket. där intygar man att man inte lyckats hitta någon kvalitetsstämpel på den genom sina kontakter med spanska myndigheter, men däremot är de mer än villiga att ta emot all dokumentation som bevisar motsatsen av mig, eller skolan i frågan. jaha. vad gör jag nu..? inte helt lätt att vara utlänning i ett land där man inte kan alla regler. tack gode gud för google!! jag sökte och hittade någon farbror som är ansvarig för alla skolor i katalonien och hoppas nu han vet mer än jag och därmed kan intyga att skolan finns och har kvalitet. vi får väl se. skulle gärna få det där studielånet med tanke på att det är jobbigt och näst intill omöjligt att både plugga och jobba heltid om man vill göra sitt bästa på skolan. här hålls tummar, tår, armar och ben. hoppas också på snabbt svar. puh...
csn skulle nog kunna behöva en linda på sitt kontor...

information

han har stooor rund säng i litet rum. på söndag får jag se den ;)

kalla mig knäpp

det är säkert befogat och väl därtill. men vi har något att diskutera vänner. jag vet att min vackra klasskille är gay. fine. jag accepterar det. men. han får vara hur mycket gay som helst för det finns något mer mellan oss än bara vänskap. jag brukar kalla det attraktion. diskuterade saken med laura i min klass igår och jag är ju inte ensam om att uppfatta det på det sättet. han är kanske gay men kan också attraheras av tjejer. jag tror nästan det. hmm...
varför sitter han annars och smygtittar och ler till mig under en hel teaterlektion på tre och en halv timma... (nej det är inte inbillning) varför känner jag något mer... (nej det är inget jag framkallar för att jag önskar det skulle vara så, till vilken nytta om killen ändå gillar killar.) hur vet han när han har somnat på lektionen och jag sitter på andra sidan rummet, och monica som sitter brevid petar på honom för att han ska vakna, att det är jag som sagt till henne att väcka honom och därmed öppnar ögonen och tittar rakt på mig... (telepati! som också kan vara helt vänskapligt visserligen.) jag vet då inte. ska dit på middag söndagkväll. han lagar. najs.

mitt liv - eran ensak

i samma stund som jag startade min blogg var jag medveten om att den skulle komma att vara öppen för allmänheten. det var ett val jag gjorde att dela med mig av mig själv och det har jag inte ångrat en sekund. jag väljer själv vad jag ska publicera och sätter ensam ribban för var gränsen ska gå och om det ens ska finnas någon. kanske slänger jag ibland mitt privatliv i ansiktet på er läsare men jag tror ju att ni tittar förbi av en anledning; att ni vill läsa det jag skriver. era kommentarer speglar era reaktioner på det jag tänker och tycker och det är intressant och berikande att läsa dem även om jag inte känner er på ett personligt plan. ni är den bästa dagbok man kan ha. jag får svar på mina filosoferingar!!
så igår hade jag en diskussion med en kollega till mig. eller rättare sagt, han hade en diskussion med mig. han har märkt att jag skriver på min blogg ofta och ifrågasatte innehållet. jag förklarade att jag skriver om det mesta, berättar om min vardag och det som händer i mitt liv och många gånger mitt huvud. han gillade inte alls det utan försökte övertyga mig om att jag inte alls behöver en blogg som bollplank utan att jag kanske bara tycker om att skriva och det skulle jag ju kunna göra om vilket annat ämne som helst. men inte mig själv. han menar att jag tack vare min öppenhet tar udden av intresset för andra att verkligen vilja lära känna mig på riktigt då jag berättar allt för alla hur som helst. till slut finns det ju inga överaskningar menade han på. hmm... jag höll inte alls med om det där men bestämde mig för att inte bli stött.
kan meddela att jag är en ganska intressant person och även om jag hänger ut mig själv (och de i min närhet ;) så finns det mycket att lära känna och gilla. skulle någon välja att inte vilja lära känna mig på grund av mitt bloggande så är det upp till vederbörande, men jag tänker absolut inte sluta. så det så!!

the law of attraction

en kollega till mig har precis börjat läsa en ny bok där de pratar om "the law of attraction". hon tycker väl det passar mig med tanke på min situation med män. omtänksam tjej. i alla fall. i tell you; like attracts like. enkelt förklarat handlar det om att du kan påverka allt du vill. tänker du att du vill träffa någon som är glad, rolig och trevlig kommer du också att göra så. du måste för dig själv föreställa dig att du redan har det för enligt boken existerar inte tid. du måste leva dig in i hur det skulle kännas. men. tänk för all del inte att du INTE vill träffa en argentinsk oärlig snygging eftersom att hjärnan inte förstår INTE, då tror den det är precis just det du vill ha! (ooops) så som jag alltid tänker. uppenbarligen har min hjärna missuppfattat mig hela tiden och min otur beror på att vi inte talar ssamma språk. as from today on så vet jag hur jag ska tänka och itne och därmed är all min otur som bortflugen. välkommen lycka och välmående. benvingut alegre!

underbart

glömde berätta den glada nyheten jag fick i fredags eftermiddags. de berättade för mig på jobbet att jag har åtta semesterdagar till att ta ut innan årsskiftet varpå jag ansökt om semester i december när en vän kommer och jag dessutom har tenta på skolan. jag hör av mig så snart jag vet mer. kunde bara inte hålla mig. lycka. betalt för att inte jobba. underbar uppfinning.
ha en trevlig dag, vi hörs snart igen!

heeling

nu sitter jag i mitt nystädade rum och funderar. har tända ljus och lyssnar på underbara grannen som spelar piano där uppe. vovvan har äntligen lugnat ner sig lite och hon har mysat ned sig här brevid och pussar systematiskt min något chipsiga hand. jag älskar de här stunderna. bara jag och jag. som balsam för själen.

grannsämja

tråkigheter var väl föresten att ta i, så pessimistisk ska jag inte vara. för att uppdatera er på ämnet. den här kärleken. den här argentinaren (...) som han är. han är min granne. också. han har flickvän och hon är inte jag. han säger öppet förhållande och han pussar mig orädd på gatan och i hallen. till mig har han inte uttalat vem hon är men det har jag ju dessvärre fått förstå själv och igår så mötte jag dem tillsammans i trappuppgången. hon är trevlig när han är med men hon anar nog något då hon inte är lika glad i mig när vi träffar på varandra utan honom. behöver jag säga att hon också är sueca (svenska) by the way..?
(jag vet att situationen inte varken är den bästa eller mest exemplariska men jag har redan avslutat det en gång varpå jag helt stängde in mig, ut honom i dryga tre veckor. inga fönster öppna. no mercy. men jag fick ett återfall för några veckor sedan och tycker det är ganska najs.)
förlåt för mina synder.

dagens ungdom

idag liksom igår började jag jobba klockan halv åtta och jag kom inte för sent. det känns bra. mindre bra känns att jag valde att inte sova något i natt utan gick mer eller mindre direkt från krogen till jobbet. nåväl. hem en timma och sedan jobbet. kan tyckas lite oansvarigt och det stämmer säkert också, men på söndagar är det praktiskt taget inget att göra och det är ingen här som tittar efter mig. så jag använder helt sonika mina åtta timmar till att sova. vad gör ni en dag som denna..? (och angående lunchen så blev det ingen däremot kommer lite annat skvaller i ämnet, dock mest tråkigheter, men det blir nästa inlägg). hej så länge!

linda goes fördomar

jag vet att jag pratat mycket om allas lika värde på senaste. och jag tycker fortfarande fördomar är tråkigt och fult, men nu har jag en som snart kommer övergå från fördom till fakta. den här handlar om ett folkslag. men uteslutande om männen för kvinnorna har jag aldrig behövt tacklas med på samma sätt och kan eller vill därmed inte uttala mig om dem.

jag älskar sydamerikaner. jag har gillat argentinare. fina pojkar. men alla som bott utanför sveriges gränser vittnar om deras fruktansvärda sätt att behandla tjejer och kvinnor på. hur de är i sitt eget hemland kan jag inte uttala mig om men här (barcelona) står trohet och ärlighet inte särskilt högt på deras prioriteringslista. alla har de en gömd flickvän undanstoppad i andra sidan av stan, sverige eller hemma i argentina. (möjligtvis också en i tyskland eller polen som de väntar på ska komma tillbaka.) de beter sig som svin. stora äckliga vidriga sådana. respekt existerar inte och de verkar tycka att det är helt okej att ljuga så mycket som möjligt för att få det de vill ha. trots detta. (och det är fan förj...ligt, så fortsätter de få bra tjejer som ytterligare en gång charmats och hoppas att kanske kanske den här är annorlunda.) been there done that and will probably do it again så jag vet.

jag ska ge några lektioner för er alla flickor som planerar att passera barcelona så ni vet vad ni ger er in på. eller ännu bättre vad ni inte ska ge er in på.

1) om de börjar säga att de har flickvän, inte har flickvän, har öppet förhållande... spring! detta hände senast i natt med underbar väninna till mig som gett en kille massa tid för att han behövde det, inatt kom hon på han gå hem med annan tjej. (inga problem all tid i världen, puss.)

2) om de är från landet och musiker...spring! detta händer jämt. de är alltid artister och det slutar aldrig väl.

3) om de kan några fraser på svenska...spring! de vet hur man sårar ett svenskt hjärta, har gjort det förut och tänker göra det igen. det här händer också jämt. nästan alla argentinare har haft "svenska flicka" och kan säga söta saker som är livshotande för oss kvinnor från nordligare breddgrader.

...

listan kan göras oändligt lång.

måste gå nu. ska luncha med en argentinare ;)

(ps. minns ni bloggen om kärlek från igår...) (låtsas som det regnar..)

god (tidig) morgon

eftersom jag jobbar idag (i skrivande stund faktiskt) bestämde jag mig för att stanna hemma igårkväll när flickorna gick ut. luften liksom rann ur mig efter steppklassen och jag var redan på dåligt humör efter att söt olydig hund ätit upp stora delar av soffan ;) vi lade oss i sängen, jag hade tänkt kläcka ur mig en blogg men ögonen liksom ville ihop så det var bara att lyssna. tidigt tidigt i morse ringde klockan och jag borde gått upp. jag snoozade till femton minuter (!!) efter att jag börjat och kom därmed försent cirka en halvtimma. illa illa. men nu har jag kommit över det. godmorgon after all. en tidig men god morgon.

k.ä.r.l.e.k

(ibland är jag lite svår att förstå sig på, för mig också, men misströsta inte, är något oklart är det bara att fråga.)

så jag såg mannen igår. den som jag först kallade "fina" men som sedan fick ändrat smeknamn till "dumma fina". fortfarande fin. fortfarande dum. ibland övervinner våra stunder det mesta och för det mesta övervinner de till och med mer än så. det är därför jag inte lyckas glömma honom. för jag tycker om honom. för att han någonstans tycker om mig. för att vi tycker om varandra. det här är tycka om så det gör ont.

my god

sandra har fått ganska många nya telefonnummer på senaste. jag har dessvärre lyckats missa alla dessa beundrare men hon har lydigt berättat om deras namn och hur de lyckades tjata till sig henens nummer. en av dessa har gått under namnet "sonny". jag antar han heter så eller att det är ett covername för något annat. så igår fick jag träffa honom. jag blev rädd och ville ramla baklänges redan av hans aura, hans kläder gjorde mig mörkrädd och jag insåg med ens att beskrivningen av manenn varit väldigt generös. "han ser ut som en vanlig skejtare". jo tjena. han ser ut som en livsfarlig gangster skulle jag vilja säga. när han sätter sig brevid henne ser jag att han stoppar in sitt stora halsband under tröjan och jag undrar vad han vill dölja. redan då anar jag otyg... snart ser jag han göra farliga gester med händerna när han pratar och när han kommer på sig själv knyter han ihop händerna, för att som jag tror, kontrollera dem. ytterligare en handling för att inte röja sin riktiga identitet. efetr en del studier tycker jag mig se klart och tydligt att killen är gängmedlem och jag placerar honom i förhör. jag frågar var han kommer ifrån och andra normaltvis enkla frågor att svara på men han svarar undvikande eller med tydliga lögner. saken är biff. jag stämplar mannen kriminell och jag placerar honom i ett gäng kallat latin kings. jag är övertygad. mycket ska man vara med om innan ögonen ramlar av. är de inte hemlösa husockupanter är det som sagt knarklangare eller nu då; gängmedlemmar.

min stella

hon är rolig min lilla vovva. idag testade jag en ny morognrutin eftersom hon äntligen lärt sig att vänta med att kissa till hon kommer ut. även om det tar tid. (hon vet nu att golvet inte är en bra lösning så att säga.) jag tog henne sist av allt idag. gjorde iordning mig, åt frukost, allt som göras skulle för att gå ut med henne så sent som möjligt. på vägen tappade hon hoppet på mig och trodde inte hon skulle få gå ut den här morgonen så hon gav mig den där besvikna blicken som bara hon kan och lade sig i fåtöljen och stirrade på mig. "dumma matte" signalerade hon gång på gång. så kommer vi äntligen ut och lilla stella var lyckligast på gatan. idag var det lite fuktigt på marken och är det något min vovve inte gillar så är det att bli blöt, men jag har förstått att det beror lite på hur det sker. duscha är till exepmpel det läskigaste hon vet. hon gråter, skriker och skakar när det någon gång ibland är dags. hon avskyr också att gå i blött gräs, då tasshoppar hon för att inte nudda, men försöker först och främst tokvägra att ens gå på vederbörande gräsplätt. DÄREMOT. tycker min lilla prinsessa att det är helt okej att plaska rakt ner i vattenpölar. how come..?

morgonnyheterna

godmorgon!
ännu en fredag, ännu ett veckoslut. tiden går fort. den liksom snurrar iväg utan att man riktigt hinner med själv och det är näst inill omöjligt att inte bli förvirrad på vägen. kanske är det därför man går runt i cirklar, som katten kring het gröt..? kanske är det för att man inte stannar upp och tar sig tid att titta och tänka som man inte ser tecknen..? eller så är det helt enkelt som i det här fallet att tecknena knappt var några. de var för suddiga och otydliga. liksom tvetydiga linjer... så är det ibland. och det gör ingenting.
vänner. familj. läsare.
han gillar pojkar! (som jag.) (nu är vi bundisar istället, i like.)

jag = pain i rumpan!

okej vänner. jag kan ibland bli lite paranoid. nu har det hänt igen. eftersom jag fortfarande inte fått något svar på morgonens sms börjar jag nu bli rädd att han tycker att jag är jobbig; en så kallad pain i rumpan. hmm... det känns ju lite jobbigt. det var ju just det jag ville undvika. jaja. gjort är gjort. jag ska ligga lite lågt nu. tack för ert stöd.

tennisarmbåge

jag har diagnostiserat mig själv. min arm. direkt när jag återvänt till mitt jobb blir den dålig igen och har därför googlat på ämnet tennisarmbåge. eller lateral epikondylit som det lite finare heter. detta är tydligen vanligare hos kvinnor och de som är över 40 (!) år... vart kommer jag in i bilden. nu ska jag tydligen behöva gå till farbror doktorn men jag har ingen lust alls. fy farao. jag ägnar mig åt att förtränga ett tag till. hoppas det funkar som medicin.
kuriosa: antar att smeknamnet musarm passar mig bättre då mitt jobb är 100 procent framför en dator. tydligen är det den nya folksjukdomen. 24 år och redan drabbats av två av vår tids stora folksjukdomar; utbrändhet och nu musarm. det här kan ju bara betyda en sak. när det är dags att bli gammal kommer jag vara frisk som en nötkärna!! jippi!
kuriosa 2: undrar vad det heter på spanska..? (brazo de raton ;)

ooooh...

my god. por dios. amen. herre gud. han svarar inte. jag vill gå under jorden. någon som följer med? (vore så fruktansvärt tråkigt ensam)

taktiksnack

okej vänner. tillbaka en sväng till mitt icke existerande kärleksliv men min intention och kamp för ett ;) mannen i klassen och jag pratar på teknikens under messenger varje dag och jag skulle säga att det går i helt rätt riktning. igår efter skolan hann jag iväg innan honom men när jag var nästan ett kvarter bort ropade han, (och jag vände mig om som i vilken amerikansk film som helst, mitt blonda hår flög sensuelllt genom luften...eller kanske inte); puss puss schejdå! det är visserligen jag som lärt honom men det måste jag ändå säga var ett fint initiativ från den ickesvenskpratande mannen. nu till taktiken. jag har varit ganska tydligen i mitt intresse. han har inte ryggat tillbaka hittills. tvärt om. så hade vi pratat om att luncha idag (mitt initiativ från början men han föreslog just idag) men jag sa att vi får prata om det då jag inte var säker på vilken tid jag hade lunch. nu är frågan. ska jag höra av mig till honom under förmiddagen och se om han kan träffas eller ska jag spela svår i några dagar och låtsas som om det regnar, "hacerme el sueco" som det heter här (göra mig svensk). jag har aldrig varit särskilt bra på tvärtomspråket men det ska ju fungera bra enligt de lärda. (jag hatar spel) jag vet inte. hjälp!! what to do?? vill ha råd, please.
tack på förhand och godmorgon!!
ps: vakna!! (jag behöver helst hjälp innan 10.00 am) :)

livslång saknad.

vad är det med idag egentligen. och varför..? har en sådan där konstig dag igen. lite melankolisk och triste som det heter på spanska. lyssnar vackra sånger, tänker mycket, tänker lite till... jag läste precis en blogg där en för mig helt okänd flicka försöker förstå varför. när jag läser lite till förstår jag att hon förlorat en gammal vän. jag kommenterar att det är bra att fundera, tänka, undra, vara arg, ledsen, gråta, känna... vilket är sant. det vet jag ju. självklart delar jag inte med mig av mina egna erfarenheter då läget inte är det bästa. men det vill jag göra till er.

efter promenad med vovven klistrade jag mig intill datorn och navigerade mig till youtube. där letade jag upp den där sången jag inte tillåtit mig själv att lyssna på på år. och genast förstår jag varför. jag hade valt att göra med den som så mycket annat; stänga in, undvika och försöka gå vidare... den fanns där instängd för att den gjorde ont. men nu skulle den fram. jag har ju lovat mig själv att aldrig igen stänga den där dörren. ibland ställer jag den lite på glänt och hoppas att jag kan undvika springan emellan oss. ibland funkar det. ibland inte.

för att knyta ihop påsen, med flickan som undrade varför. den frågan ställer jag mig fortfarande men finner inget rättvist svar på den. och inte gör det mindre ont heller tyvärr. tiden läker inga sår. idag, tretton år senare, är jag minst lika förtvivlad, arg, undrande, gråtandes och saknande. det finns inga ord tillräckligt stora att sätta på saknaden, så jag låter helt sonika bli.

att tjäna sitt dagliga bröd

godmorgon bloggvänner!
jag är precis inkommen från min morgonpromenad med den just nu olydigaste vovven i världen. (inatt valde hon att desvaddera mitt täcke en aning...) vi var i alla fall ute på vår vanliga morgonrunda och väl tillbaka blir jag stannad av en man i trettioårsåldern, precis innan vi ska gå in i porten. han frågar väldigt artigt efter en gata jag inte känner igen namnet på, men ger honom rådet att att fråga på apoteket, de vet säkert. därpå förtydligar han; han vill till gatan där alla hororna står och man kan köpa sex. puh... mitt svar blir detsamma, men jag vet mycket väl vilken gata han menar. artigare än så ville jag inte vara.

vid närmare eftertanke och för att analysera kan man fråga sig huruvida jag gjorde rätt eller inte. vem hjälpte jag egentligen..? hjälpte jag till överhuvudtaget..?

de där stackars flickorna som jobbar några gator bort har väl inte direkt sitt drömyrke, men de gör vad de kan för att överleva. för sina familjer... för sig själva. vem är då jag att bestämma mig för att hindra en av deras kunder från att köpa den tjänst ingen människa ska tvingas sälja..? hon kommer ju ändå stå där imorgon också, hon behöver likt förbannat pengarna. blir det inte med den trettioåriga killen så blir det med någon annan.
min reaktion kändes rätt för stunden. och jag skulle antagligen upprepa den. men för vems bästa..?

allas lika värde

att varje människa är lika myckt värd, vad betyder egentligen det? och hur långt är vi beredda att påstå att vi tror på det. och dessutom utövar och lever efter det..? många är förhoppningsvis ni som skulle hålla med om att ni inte dömer människor efter hudfärg, religion och sexuell läggning... men innerst inne, är det verkligen så det ligger till..? jag vill alltid se på mig själv som ganska födomsfri och tror mig också vara det. därmed inte sagt att inte jag har fördomar. det vet jag att jag har, men jag är inte stolt över dem. jag blev väldigt upprörd igår. någon som jag tycker väldigt mycket om uttalade åsikter jag personligen tycker är fruktansvärda. tack gode gud är personen fortfarande ung och jag hoppas därmed att han utvecklas och en dag förstår vad jag ville förklara för honom. för sin egen skull... jag blev så ledsen. vi pratade om homosexualism. enligt mr x är det en sjukdom. något smutsigt. något fult. hur kan någon tycka så? några av de finaste personer jag känner förälskar sig bara i dem från sitt eget kön. jag älskar dem ändå. det faktum förändrar inte vad jag känner för dem, inte deras värde och påverkar inte heller mig att känna på samma sätt. det är inget som smittar. att det finns någon typ av rädsla eller ovana antar jag att man får acceptera men jag sträcker mig inte längre än så. vi lever på 2000-talet, borde väl ha kommit längre än så..?

människors lika värde

jag har en uppgift till er. vill veta vad ni tycker om människors lika värde och hur långt det värdet sträcker sig för er. för vilka gäller det där "lika värdet" egentligen... om en kort kort stund kommer en blogg i ämnet. vill bara att ni tänker lite själva först så får vi se om ni tänker samma innan att ha läst mitt blogginlägg som efter. jag efterfrågar lite självkitik!!

du vet att du är svensk...

är namnet på en helt underbar bok som alla med lite självdistans/kännedom bör läsa.
kolla bara in dessa underbara axplock.
du vet att du är svensk...
1) när du halkar och slår dig och det första du gör är att borsta av dig och oroligt kolla om någon såg att du trillade.
2) om du blir tyst när någon hällr upp vin.
3) blir irriterad på folk som kommer fem minuter för sent.
4) förvarar alla skor du äger i en lång rad innanför entrédörren.
5) anser att en ask aladdin är den perfekta gåbortpresenten.
6) har svårt att ge och ta komplimanger.
7) har ett titthål i dörren för att kunna se om det är tv-pejlingen som ringer på.
8) har titthål i dörren för att undvika att springa ihop med någon granne.
9) undrar vad jakob hellman gör nu förtiden.
10) är rädd att om du sätter upp "ingen reklam tack" på dörren, så får du inte IKEA-katalogen.

minilördag

idag har jag min första lediga helgdag den här veckan. en wannabelördag. nu när man gett mig nytt skift så tvingad jag jobba varje (!!) helg hela november. och det berättigar dem med att ge mig tisdag och onsdag ledigt...
vissrligen känns det rätt skönt just nu men what to do när fredagskänslan kryper sig på..?

bara jag

bara jag kan lyckas med följande: storhandla inför födelsedagsfest, bära många och tunga påsar och få infektion i arm och hand så jag nu är uppsvullen och förbjuden att använda och röra för mycket på min HÖGERHAND. förstå dilemmatt. man gör ju allt med höger. mierda.

uteblivet vipbesök

mitt vipbesök infann sig aldrig på festen, jag väntade och väntade men till ingen nytta alls. sedan gjorde han ljud ifrån sig och bad om ursäkt hundra gånger. tydligen hade han somnat efter ett storgräl med expojkvännen (!!!) (ja, det var klassmannen, men om jag fattade hans diffusa förklaring så gillar han flickor OCH pojkar) natten innan varför sömnbrist blev ett faktum. när han sa att vi skulle äta middag någon kväll istället förlät jag honom på sekunden och tyckte självklart den iden var något av det mest intelligenta hittills. den här helgen har vi pratat massor på messenger. jag gillar.

födelsedagspartaj

i helgen gick min stora födelsedagsfest av stapeln. det var vänner från hela världen i en salig men perfekt kompott. god medelhavsbuffe och mycket dricka, fejkchampagne a la cava och mojitos på löpande band. alla var glada och verkade ha trevligt och så hade jag. otoligt nöjd med hela kvällen, natten och morgonen och inte ens en touch av bakfylla dagen efter. underbart!!

se men inte röra

jag och sandra sitter och lyssnar på musik och kollar internet. den lilla springan från balkongdörren gör att kylan tränger sig in och det känns kallt, rått. sandra ihopkrupen i en filt och jag i stickad tröja. vi kan hålla värmen och vi kan välja att stänga dörren. och det är då det slår mig, att det gått en dryg månad sen det brann här i trapphuset. i den okuperade lägenheten där leo bodde. då var det oss det var synd om, vi kunde ju strukit med, vi oskyldiga människor vars öde tillåter oss att kunna betala en hyra och ändå ha pengar över till mat och nöjen varje månad, oss stackars hederliga människor vars liv är mer värda.
tiden har gått men minst en gång i veckan har jag sett leo på gatan. nu senast i flipflop i femtongradig rå höstkyla a la barcelonaluftfuktighet och tydligt sliten av veckorna på gatan, som nu är hans hem. han ler väldigt krystat och ber mig ännu en gång om hjälp, ännu en gång nekar jag honom. jag är rädd, men för vad..? för en människa vars öde ser annorlunda ut än mitt..? jag får dåligt samvete och har svårt att se honom i ögonen, lycklig över att inte kunna se mina egna. han berättar att han sover på gatan, att han fryser och är hungrig. senare tänker jag högt till sandra att han faktiskt skulle kunna ta sig därifrån. skaffa ett skitjobb och spara ihop till ett billigt rum. men är det verkligen så lätt..? utan kläder, dusch, vänner, vardag och trygghet... jag kysste den där killen för några månader sedan, jag skulle antagligen inte göra det idag. rädsla..? eller bara ren och skär feghet, det vet jag inte, men vad jag vet är att sådana som mig skulle kunna äckla mig om jag inte såg mig själv i den där spegelbilden...
nu var det några veckor sedan jag såg leo. jag undrar vad han gör och hur han mår. sist såg det inte bra ut. det lär inte vara bättre idag. eller imorgon. ibland tänker jag att jag ska få höra att han inte längre finns. att han inte orkade... jag vill inte se mig själv i spegeln den dagen... återigen självömkan. men hur långt och till vilken mån kan man leka hjälte och världsräddare och till vilken mån kan man tillåta sig själv att blunda..?

dag ett

idag är första dagen på resten av mitt liv. kanske låter som en klyscha men det känns verkligen precis just så. som ett avstamp. ett vägskäl. det är någonting med den här dagen som inte är som alla andra. en speciell känsla och jag vet fortfarande inte om det är på gott eller ont eller helt enkelt upp till mig. igår fick jag förstå att skolan fram till idag bara varit en inskolning och mjukstart, det är nu det börjar på riktigt. jag kommer att behöva all tid i världen. en tid som jag inte har. pressen har nu börjat sättas på oss och vi förväntas öva både sång, dans och teater hemma flera timmar i veckan. eller hemma föresten. jag har ingen danssal så det blir till att spendera nästan all ledig tid i skolans lokaler och öva... öva. öva. och öva. inte för att jag klagar men jag känner mig maktlös i den situation jag nu står med både jobb och skola. det här kommer bli jättesvårt och jag behöver verkligen börja förbereda mitt terminsprov. jag behöver öva piruetter och bli säker på all koreografi. memorera namn. jag vill. men jag ser inte tiden. idag är första dagen på resten av mitt liv. jag hoppas det här vägskälet är ett steg i rätt riktning och jag hoppas den här speciella känslan vet mer än jag om dag nummer två :)

en sorgens afton

vänner och bekanta, nära och kära...
det är med stor sorg och uppgivenhet jag meddelar att min klassman med 99.78 procents säkerhet spelar i det andra laget.
mer information kommer självklart, förhoppningsvis.