okej, låt oss en gång för alla avsluta diskussionen om att skriva anonymt, men låt oss göra det ordentligt. jag är nyfiken på att höra vad ni tycker, vill avlägga mitt eget ställningstagande och hoppas på lite diskussion här på bloggen. ingen har väl undgått mina inlägg till "anonym" och ni har säkert inte förstått riktigt vad det handlar om. men låt oss nu förklara allt från början.
Anonym sa...
ja, Barcelona ar verkligen en liten stad. Pa tal om forbjuden frukt sa ar vi flera som har varit pa avenida mistral.
mitt så kallade ex bodde (bor) på avenida mistral och med tanke på att vi pratar om på tal om... så måste det väl skett när vi fortfarande sågs.
som följd av detta lilla inlägg har jag velat ha mer information men anonym har inte viljat ge sig till känna, varför förstår jag faktiskt inte. jag kommer i vilket fall som helst konfrontera killen i fråga och därmed få veta vilka eventuella sjukdomar vi i "den inre kretsen" har eller riskerar ha. jag har aldrig så mycket som en gång nämnt killen vid namn, han känner inte så många här eftersom han inte kommer här ifrån...jag har helt enkelt inte "hängt ut" honom på ett sätt att man lätt som en plätt kan förstå vem han är om man inte verkligen känner till mig eller honom sedan innan. jag tror knappt att så många sett oss tillsammans och jag känner inte ens många svenska tjejer. någon vet mycket om mig, men vad vet jag om henne..?
jag har aldrig gillat anonyma inlägg då jag tycker att om man har något att säga kan man göra det på ett rakt och ickefegt sätt. rakryggat helt enkelt. jag personligen skriver aldrig anonymt, det har jag inget för, och jag hjälper ingen annan genom att göra det heller. man pratar och gör det öppet eller så håller man helt enkelt käft. detsamma håller jag på i riktiga livet. jag är en sådan som snarare har svårt att hålla tyst än tvärt om. (men tillbaka till ämnet.) anonym gav sig till känna redan dagen efter alla hjärtans, efter ett av mina lite småbittra inlägg. då blev jag rejält förbannad och funderandes men kom till slut överens med väninnorna om att det inte alls var tänkt som jag först anade. (men det var det ju uppenbarligen.)
Anonym sa...
kanske trubblet med personer med sådär oerhört "stora ord" till en början... Hemskt trist för dig som trott på dem!
redan då undrade jag vem som på ett så högst tyket och otrevligt sätt uttalade sig om något de inte visste något om. (antagligen visste denne mer än jag.) jag funderade mig också tokig på vad "de stora orden" syftade till. (något du vill förklara..?)
härmed betackar jag mig för anonyma inlägg men välkomna alla som vågar stå för det de vet, tycker och tänker.
(och till anonym: jag antar vi ses ikväll. by the way, du borde testa dig, det ska jag göra, ska vi gå ihop ;) ? och ha en bra påsk!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Hej Linda och glas pâsk till dig!
Jag har inte hängt med i diskussionen, men det var en väldigt trist och onödig kommentar. Tyvärr är det väl sâ att folk känner sig bekvämare att säga precis vad de vill när de är anonyma pâ nätet.
Det är mânga fler som läser där ute än vad vi tror! Jag har själv râkat ut för att folk har i Malaga som jag känner ytligt "föjler" mig pâ blogg och forum, men i mitt fall är det helt OK. Jag skriver mer allmänt dels om Spanien och dels om mina âsikter som jag stâr för och ofta säger öppet bland folk. Att folk har âsikter om det och att folk som vet vem jag är kanske vet vad jag har för iställning och hobbies är ju helt OK.
Du kan ju ta bort kommentarsfunktionen för anonyma om du vill. Men de fortsätter ju läsa ändâ. Det enda du kan göra är att
a)vara helt anonym sâ att ingen vet vem du är. Ta bort foton, exakta uppgifter, namn pâ barer osv,
b)bara skriva sâdant som du tycker att vem som helst kan läsa.
Att gâ fram till nâgon och säga "hej jag har ocksâ varit med X och det kan hända att vi har en sjukdom" är kanske svârare än att skriva en anonym kommentar. Eller sâ är det bara nâgon som vill vara elak. Bry dig inte om just denna, men tänk pâ att det säkert finns fler där ute...
Kram,
Tja, jag är anonym på sätt och vis, eftersom inte alla som läser vet exakt vem jag är (namn och adress). Det är mest för att jag inte gärna lämnar ut min adress på nätet - vem vet vilka galningar som finns därute - men också för att jag ska kunna skriva om lite känsligare ämnen utan att hänga ut andra. Tror det är väldigt svårt att inte göra det om man skriver om svåra saker och inte är anonym. För mig som har barn är det extra viktigt att inte utsätta oss för några onödiga risker.
Nu tycker inte jag att du har hängt ut någon, men anonym har alltså listat ut vem den där killen är iallafall eftersom ni (förmodligen) har en del gemensamt. Jag gillar inte heller anonyms stil i kommentarerna, det är förmodligen någon som är bitter och det handlar egentligen inte alls om dig. Ta inte åt dig!
Egentligen är det ju ingen kris, den där anonym vill nog inte heller att detta kommer till allmän kännedom därborta.
Hoppas du ändå får en fin Påsk och ta hand om dig <3 Kram!
Trist när det blir så här, jag är väl som många andra i bloggvärlden lite halvanonym. Dvs känner man mig så är det nog inte så svårt att avgöra vem jag är genom min blogg, annars känner man det man gör just genom bloggen men inte min exakta identitet. Att jag inte röjer min exakta identitet är väl mest för att kunna skriva mer fritt utan att det allt för mycket ska påverka andra. Men att stå för det man tycker är viktigt för mig och jag tycker att anonym i det här fallet agerat märkligt. Bättre att vara tyst om man inte kan stå upp för det man säger. Tycker jag...
Hoppas du får en bra påsk trots allt!
Kram
alla: vill bara förtydliga att jag menade att kommentera anonymt. varför man skriver mer eller mindre anonymt har jag full förståelse för och hur långt man vill gå måste man själv ta ställning till. jag är ganska frispråkig och det gör mig inget om folk som vet vem jag är får luska ut mitt skvaller, det bjuder jag på. men när man själv öppnar sig kan man ju iaf önska att de som väljer att svara identifierar sig på ett eller annat sätt. (som alla ni gör.) annars tycker jag nog man får välja sin gräns för vad man tycker som anonym... tack!
anna malaga: tack! vem som helst får gärna läsa, det jag skriver har jag själv valt att "publicera", men det här med att lägga anonyma kommentarer... det ställer jag mig mr frågande till. kram.
greenchili: du är anonym, men du är ändå chlin ;) tack!
nollan: klart jag får en bra påsk, den tar ingen ifrån mig, puss!!
hej, skrev inte du förut om en granne/flirt(?) din som hade en svensk flickvän? har ett svagt minne av det.... (jag har varken blogg eller hemsida, så jag är också anonym...:)
ms x: jo det gjorde jag. vet inte exakt vad du vill säga. jag försöker inte anklagen tjejen ifråga för något. vill en kille jag vara med ha andra vid sidan om är det hans misstag, men jag skulle gärna vilja konfrontera honom. grannen med flickvän träffade jag i tro om att han var singel dock och sedan efter cirka en månad eller så berättade han om tjejen. men som sagt, anledningen till att jag gärna vill att anonym ska säga vem hon är har alltså inte med att göra att jag tycker hon gjort fel, för det är det inte hon som gjort. kram.
..jag tänkte bara att det kanske är hon som är den anonyma... eller en kompis till henne... fast å andra sidan är ju hela barcelona FULLT av svenskar...
anonym: ingen dum tanke men jag tror inte det är hon. kram, glad påsk och tack för hjälpen!
Ah, vilken ångest när det blir så personligt. Någon man kanske träffat. Men jag tror som flera andra att det är något som bara vill retas och som hittat din svaga punkt.
Jag skulle själv inte kommentera anonymt. Tycker det är fegt.
Lycka till och skickar härmed några bloggkramar från mig uppe i Hudiksvall, där jag snart ska ut på stan och bete mig galet så att jag blir den alla pratar om i stan imorgon. Live.
Skvaller i småstäder är om möjligt ännu värre än i bloggvärlden. Det finns öron och ögon överallt.
maria: känner igen det där med småstadsfenomenet, alltid är det något, men det är väl roligt att folk får något att prata om. kram.
visst är det alltid lättare att säga fräckt vad man tycker om man inte signerar på det. men fegare också. jag tycker att vågar man inte stå för sin åsikt så kan man väl hålla truten. ibland är det avundsjuka, ibland missförstånd och ibland bara elakhet. slutsats: bry dig inte!
Skicka en kommentar