fredag 27 juni 2008

halvårsredovisning

halva 2008 har redan passerat. tillsammans med beerbelly och andra bestämdes att 2008 skulle bli ett lyckans år...hmm... har det blivit det? liten resumé och tillbakablick är på sin plats.
året började med att jag trodde lyckan var gjord redan i januari när jag kärade ner mig i, ursäkta mig, en spanskt idiot som skulle visa sig vara totalt oförtjänt av mig. tack gud gick det relativt lätt att komma över och jag plåstrade om mig själv med lite tillfällig kärlek i form av galenskaper som jesus, lockhåriga män och fellinipuckon. jag hoppade av musikalskolan sent i mars, men var nöjd med beslutet trots brist på kultur i mitt tidigare teatraliskt rika liv. jag framkallade i maj ett hat för puckade dj´s, som i barcelona skulle visa sig vara fler än jag befarade. jag fick litet besked om stor restskatt och fick panik för att sedan förneka. jag lärde mig att det skulle behövas en bro över fjordar, det vill säga, norsk skater, för att få sandra att falla pladask och blev varse att ta in män i gästrummet inte alltid är så smidigt, käckt och smart som man hade önskat.
ett händelserikt år om inte annat... hur har erat varit so far, handen på hjärtat..?

3 kommentarer:

beerbelly sa...

Får återkomma till den frågan ..
Frågan är om du fortfarande tror på året? Det kan inte vara försent än va?
Ha en bra helg!
Kram

Anonym sa...

hmm..hjärtesorg i början och den sedvanliga februaridepressionen, sen har det väl inte varit något mer, bara trist..eller en uplyftande sak finns det, jag har äntligen, äntligen köpt säsongskort på Söderstadion, annars är det nästan som en karbonkopia av föregående år..
Eller, nu kom jag på en sak till..dotra flyttade från skåne till Dalarna i vintras, så nu träffar jag henne mycket oftare igen..det är också positivt..
Ok, vi försöker igen..två positiva saker och resten skit..typ så..men det är ju två dagar kvar av första halvåret..något bra kanske händer..

la linda sa...

beerbelly: jag tror absolut på året, hoppet är det absolut sista som aldrig :) kommer att svika mig... kram.
jerk: men det gör inget att ditt år nästan är en karbonkopia av föregående år och att det bara finns två positiva saker att säga under hela sex månader. vi tappar ju inte hoppet för det, eller hur?... och det borde rimligen betyda att allt bara kan bli bättre. kram :)