(och) varför inte

och stanna i sverige, eller som i det här fallet, återvända, är inte heller ett alternativ då jag inte kan bo i sverige bara för att göra min familj lycklig och nöjd. om jag inte är nöjd och lycklig själv kan jag naturligtvis inte leverera det till någon annan heller, och in the end of the day så är det ju ändå jag som måste leva mitt liv åt mig själv, varför jag måste sätta mig själv i första rummet... kan låta enkelt och nästan löjligt förenklat, men det blir inte svårare än vad man gör sig. många är de som idag känner ett stort ansvar inför familj och släkt, vilket jag inte menar är fel, så länge man inte glömmer eller åsidosätter sig själv, vill säga. vi lägger allt för ofta ett otroligt tungt ansvar på våra axlar som vi i slutändan inte orkar bära och det är först då vi stannar upp och funderar över om det verkligen vart värt fallet som vi inser att så inte ar fallet (och sedan fortsätter vi likadant igen till nsta fall...)