jag trodde inte på honom när han sa att han inte skulle glömma bort mig. att vi skulle hålla kontakten. de där tomma orden hade jag hört förut och varje gång hade jag blivit besviken och sårad. den här gången tog jag det med en nypa salt, det vill säga att jag fnös lite lätt åt hans lovord och han ifrågasatte varför.
meddelanden, telefonsamtal, messenger... nu tror jag på honom, fina fina han!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Är jätteglad för din skull!! Jag o morbror hejar på dig/er här uppe i Svedala! Massa kramar!
dumma, dumma du. det fattar du väl att du är underbar!? nu har jag ju försökt intala dig det i 1,5 år. har du fattat nu? mycket kärlek. s.
lerica: hejande kan säkert behövas, tack!!
s: jag är inte dumma, klart jag är undebar! men det har ju inte varit lika tydligt för resten av världen som för dig och mig. kram.
mys!
linda: Eller hur! Vi vet att vi är underbara, men resten måste ju också fatta för att det ska bli någon ordning på torpet. Underbara vi! Underbara de som förstår!
seglarflickan: supermysigt!
greenchili: kunde inte sagt det bättre själv. kramar!
Klart du är underbar! Du har träffat för många konstiga bara :-)
Låter trevligt om än väldigt intensivt ;-)
Ha en superbra dag!!
Kramar.
beerbelly: intensivt..? det ahr inte jag märkt av ;) måste vara förblindad. stor kram.
Förblindad är du nog men det är nog en positiv grej trots allt.
Menade - "meddelanden, telefonsamtal, messenger..."
Kunde bli lite mycket men det gör väl inte det om det är helt rätt kanske. :-)
Wee!
Ibland är de underbara de där små liven.. :)
Skicka en kommentar