när jag lade mig igår lade jag mig med känslan av att han var på väg tillbaka lika snabbt han lämnade. han sprang iväg vid elvasnåret igårkväll och kollade lägenhet, allt för att kunna komma tillbaka till något. allt för att bara åka hem oh hämta det han behöver. komma tillbaka för att stanna. och så när jag vaknade i morse hade jag ett meddelande på mobilen som sa "jag kunde inte åka, den sista bussen var inställd, verkar inte som att den här staden vill att jag lämnar..."
inte bara staden...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Riktigt skön hoppfull läsning här ett tag nu :-).
Hoppas du får en underbar dag idag med :-D
Kram
beerbelly: hoppfull 2008-läsning ;)
Naaw. Det är ju så man börjar gråta. Så oförskämt romantiskt ;D
hon: eller hur..!!?? :) linda saknar
Skicka en kommentar