nästan påkommen

ännu en gång ifrågasatte laura, min klassväninna, leendet och mitt skakande huvud. hon märker. hon vet. tror jag. tror att hon är mig i hälarna. hon frågar mig gång på gång vad leendet beror på, tror hon vill få mig att erkänna min förtvivlan och tvivel över killen i klassen som intresserar mig så. idag gav hon till och med en egen löövstory i utbyte för mig att givmilt dela med mig av min. ännu har jag inte gett in. men det är nära nu.