du skrev...och jag vill svara

du skriver om ännu en sådan dag och även om du beskriver den målande så låter det av naturliga själ inte särskilt lockande. jag läser och känner precis som du att din berättelse tar även mig två år tillbaka i tiden. men på ett annorlunda sätt än innan, av en annan anledning. jag var också där. mitt i den där dagen som bara vara "ännu en". ännu en dag i helvetet, ännu en dag tillsammans med mig själv utan att känna igen mig, ännu en dag med hon som tagit över mitt liv och bestämt sig för att förstöra det. för två år sedan. så långt bort men ändå så nära, starkt och påtagligt. orden om detta skulle kunna bli många, men jag vill egentligen bara berätta en historia för dig. kanske hjäpler den inte, kanske säger den dig ingenting, kanske talar den inte till dig...men jag hoppas ändå någonstans att den kan så ett frö av hopp i dig.
jag satt på trappan till dörren på den lägenhet jag skulle spendera några dagar i, för att komma bort, för att vila upp mig och för att skärpa till mig. ångestattackerna var täta och så fort något blev till minsta lilla påfrestning eller kraftansträngning så var jag långt där nere igen. på botten. så långt ner att jag själv betvivlade min kapasitet på att ta mig upp till ytan igen, att hitta mig själv. där satt jag på trappan med ett fast grepp om pillret i handen som skulle få mig lugn, det där pillret som hade hjälpt mig de senaste dagarna. veckan. veckorna. jag lägger det på tungan och känner genast lugnet sprida sig i kroppen på mig varpå jag blir livrädd och spottar ut mitt absolut sista piller. jag förstår att det inte är pillrena som lugnat ner mig och ändå stoppar jag i mig den där skiten som jag avskyr mest av allt. det tar mer än en minut för ett sådant piller att göra verkan. mer än fem också. den som egentligen hade hjälpt mig var ingen mindre än mig själv, om än genom att lura mig själv. från den stunden insåg och bestämde jag för mig själv att jag hade kraften att ta mig tillbaka och att jag inte skulle låta varken spöken från mitt förflutna eller ett piller ta överhanden över det liv som var mitt.