en ding dong årskrönika

nu har jag knåpat och knepat, funderat och pusslat, raderat och lagt till och slutresultatet är inte alls vad det såg ut att bli från början. men bra ändå. den här årskrönikan började med januari men med tanke på mitt minne så insåg jag att 2007 var inget annat än det som etsade sig fast som starka minnen, exakt när det hände är mindre viktigt.

i början av året kom mamma och micke på besök med en ny bärbar dator till mig då den jag fått av mormor och morfar en månad innan blev stulen bara fyra dagar gammal. de förälskade sig inte i barcelona och ville snart tillbaka hem, men de fick i alla fall se hur jag bodde och förstå att de hade förlorat sin linda till spanien for ever. kort därefter gav jag mig själv den sötaste mest skrämmande lilla presenten i mitt liv; nämligen min underbara stella. hon skulle ganska snart komma att utveckla ett stort intresse för allt vad bus hette och påvisa tydliga tecken på mammighet. första april flyttade jag och sandra ihop i det omtalade casa hospital och därmed började all den osunda trappuppgångsaktiviteten jag därefter utvecklat ytterligare. i huset fanns den okuperade lägenheten med han som knarkade och drog konstiga människor till sig, många engelsktalande familjer/par/singlar och den musikerfyllda lägenheten där den mycket feminina spelemannen visade sig bo. året bjöd på många betydelsefulla söndagar då vi åt pannkakor och hade minitillställningar med närmsta familjen och christophe som senare blev förlorad till en kvinna och därmed uteblev inte bara han utan hela iden med söndagarna. utan honom inget riktigt söndagsmys. en vacker mycket varm sommardag på balkongen delade sandra och jag ett avgörande moment när leo från den ockuperade numera nerbrunna lägenheten (jag vaknade en natt av skrik och rök och fick väcka sandra förutrymning, jävla puckon, hade kunnat bränna ner hela huset) visade intresse för mig och vi kom överens om att han kunde få bli min. kyssar i smyg i trappuppgången augusti och september var bara början på min grannkavalkad. i samma veva kom spelemannen en trappa upp hem från en turné med sitt band och jag inledde någon form av mys också med denne. granne nummer ett var därmed dumpad och jag blev head over heal förälskad i fiolspelaren. under denna veva var jag också väldigt deprimerad och var sjukskriven i över en månad. blodtryckstoppar och yrsel stod på schemat och jag var tvungen att ta tag i sådant jag valt att glömma. när jag i mitten av september åkte hem för evelinas bröllop kom en kulmen på det och jag speed-tog-tag-i-allt under fyra dagar för att sedan komma hem till spelemannens inte så roliga avslöjande; det fanns en svenska till med i bilden... jag stängde av mig själv från den omvärld som kallades grannskap och började i början av oktober min mycket efterlängtade musikalskola. tyvärr överskattade jag min egen existens och lyckades bara vara på ett ställe i taget vilket innebar att jag inte hade tid för någon eller något. vips så var första terminen över och det blev jul och nyår ännu en gång. det här mina vänner, må vara en ding-dong årskrönika, men den är mitt 2007!

gott nytt år till alla, jag önskar oss ett händelserikt men lyckosamt 2008 med skyddsnät för eventuella känslomässiga fall. kram på er!