godmorgon bloggvänner!
jag är precis inkommen från min morgonpromenad med den just nu olydigaste vovven i världen. (inatt valde hon att desvaddera mitt täcke en aning...) vi var i alla fall ute på vår vanliga morgonrunda och väl tillbaka blir jag stannad av en man i trettioårsåldern, precis innan vi ska gå in i porten. han frågar väldigt artigt efter en gata jag inte känner igen namnet på, men ger honom rådet att att fråga på apoteket, de vet säkert. därpå förtydligar han; han vill till gatan där alla hororna står och man kan köpa sex. puh... mitt svar blir detsamma, men jag vet mycket väl vilken gata han menar. artigare än så ville jag inte vara.
vid närmare eftertanke och för att analysera kan man fråga sig huruvida jag gjorde rätt eller inte. vem hjälpte jag egentligen..? hjälpte jag till överhuvudtaget..?
de där stackars flickorna som jobbar några gator bort har väl inte direkt sitt drömyrke, men de gör vad de kan för att överleva. för sina familjer... för sig själva. vem är då jag att bestämma mig för att hindra en av deras kunder från att köpa den tjänst ingen människa ska tvingas sälja..? hon kommer ju ändå stå där imorgon också, hon behöver likt förbannat pengarna. blir det inte med den trettioåriga killen så blir det med någon annan.
min reaktion kändes rätt för stunden. och jag skulle antagligen upprepa den. men för vems bästa..?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
För ditt eget bästa svarar jag då... Du slapp lägga dig i/ hjälpa/stjälpa till och är därmed inte delaktig i hur det går varken för den prostituerade eller för honom. Kanske också är en typiskt svensk grej, för jag skulle gjort samma sak...
Jag tycker du gjorde rätt med. Har svårt att ta ställning till hela prostitutions grejen.. vet inget om de som jobbar/köper. Självklart fel när/om de tvingas till "yrket". Då menar jag kidnappning eller om det är barn inblandat osv. Men om en vuxen kvinna väljer att jobba som prostituerad så kan jag inte se att det är min sak. Då menar jag också i Sverige där ingen är tvingad till det för överlevnad.
lerica: mm kan vara svenskt... vet inte.
beerbelly: tror dessvärre att de som här utövar yrket, även om de inte är tvingade, ändå är det då just deras folkgrupp här inte har någon ärlig chans till annat jobb. sorgligt nog... men som sagt, jag skulle göra samma sak igen.
Svar: Tack, vad gullig du är =)
Med förbehåll för att mina egna fördomar kan vara felaktiga: Det svenska är väl snarare efterreaktionen, att vi är så himla noga med ifall vi gjorde rätt eller inte. En annan människa än en svensk skulle nog inte ha reagerat på händelsen alls, eller på sin höjd blivit irriterad av förseningen ;)
Vi är så brydda, hjälper vi eller stjälper, gör vi rätt eller fel. Jag tycker det är bra att vi är sådana!
Om det var rätt eller fel... ja, det gjorde ingen större skillnad skulle jag tro. Det hade nog mest betydelse för dig personligen, och då ska du alltid göra som du känner att du vill.
Vänliga morgonhälsningar // Chilin
Skicka en kommentar