torsdag 15 november 2007
stolt mamma
hon kan knappt gå i koppel min stella. inte heller vet hon särskilt bra vad hyfs vill säga. hon lyssnar inte om hon inte vill. hon vet inte hur man morrar på kommando men gör det gärna när andan faller på. hon är liksom sin egen herra. men så idag valde hon att överaska sin mamma. telefonen ringde och det var bara sandra som skulle testa svararen, alltså lät vi signalerna gå. varpå min stella svarar. hon lyfter luren men nosen och tittar på mig; "men mamma, prata får du i alla fall göra själv."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Hundar är bra sköna.
beerbelly: och speciellt den här damen ;)
Damer är alltid speciella :)
Quelinda Linda!
Tack för länkning på ett personligt sätt!
Härlig hon verkar Stella :) Det är roligt när de får utveckla sina personligheter ifred. Roligt det där med att hon kissar mitt i en vattenpöl också.
Sen vill jag återkoppla till en sak jag tänkte på när du skrev om din vän som är så gay, men du känner andra vibbar. Men har du aldrig träffat en tjej som du har något alldeles xtra i personkemi väg med? En sån som man bara vet att vi kommer vara vänner för livet, en sorts kärlek vid första ögonkastet?
Jag har två sådana vänner, en från lite längre tillbaka i tiden och en från i början av det här året.
Jag är tokstraight, aldrig hånglat eller gjort något åt det hållet med en tjej. Men just de här två personerna skulle jag nog blivit helt galet förälskad i om jag hade varit kille, det känns i hela själen. Det är häftigt för det har gjort att det är en vänskap som blivit väldigt mycket starkare än annars, och mycket kärleksfull.
Superhäftigt. Ja, det var en lång harang för att återkoppla till att det är kanske något sådant som finns mellan er?
Hur som avslutar jag med
Kram och grattis till semester :)
Nat
Att lyfta luren är i a f en bra start! Det dröjer nog inte länge förrän hon babblar i luren hela dagarna. Men då får du ge henne en egen telefon, med tillhörande egen telefonräkning.
nat: hon är väldig mysig och en hund med stor personlighet min stella. det blir ganska många duster om hennes tonårshyss men hon är underbar!!
vad gäller min vän och mig så kan det mycket väl vara personkemi, men jag tycker det är något mer. kan också vara en misstolkning från mig, jag vet faktsikt inte. självklart har jag varit med om det du beskriver och kanske är det i mitt och hans fall just så. vi får väl se vad ödet vill :) jag lovar att berätta under vägen. kram på dig också och trevlig helg!
cliffhanger: helt sant, jag får hålla koll på det där. man vet ju själv hur man var som tonåring när det gällde det där med telefonen ;)
kram på er!!
Fint skrivet om din hund. Jag känner igen det där från min egen. Han går fint i koppel för det mesta (dvs om inget spännande dyker upp...), han är väldigt lydig för det mesta (dvs om inget spännande dyker upp...) osv. ;-)
Han har sina.... idéer, men go är han. Jag förstår känslan av stolthet så väl!
ellis: tack för din kommentar och válkommen hit! de är underbara vovvarna. mycket kärlek. nu har ju inte jag några barn men jag får ju för mig att det är lite samma känsla. stella är ju min lilla bebis. någon jag älskar utan gränser. det är verkligen få man känner så för.
Skicka en kommentar