vad är det med idag egentligen. och varför..? har en sådan där konstig dag igen. lite melankolisk och triste som det heter på spanska. lyssnar vackra sånger, tänker mycket, tänker lite till... jag läste precis en blogg där en för mig helt okänd flicka försöker förstå varför. när jag läser lite till förstår jag att hon förlorat en gammal vän. jag kommenterar att det är bra att fundera, tänka, undra, vara arg, ledsen, gråta, känna... vilket är sant. det vet jag ju. självklart delar jag inte med mig av mina egna erfarenheter då läget inte är det bästa. men det vill jag göra till er.
efter promenad med vovven klistrade jag mig intill datorn och navigerade mig till youtube. där letade jag upp den där sången jag inte tillåtit mig själv att lyssna på på år. och genast förstår jag varför. jag hade valt att göra med den som så mycket annat; stänga in, undvika och försöka gå vidare... den fanns där instängd för att den gjorde ont. men nu skulle den fram. jag har ju lovat mig själv att aldrig igen stänga den där dörren. ibland ställer jag den lite på glänt och hoppas att jag kan undvika springan emellan oss. ibland funkar det. ibland inte.
för att knyta ihop påsen, med flickan som undrade varför. den frågan ställer jag mig fortfarande men finner inget rättvist svar på den. och inte gör det mindre ont heller tyvärr. tiden läker inga sår. idag, tretton år senare, är jag minst lika förtvivlad, arg, undrande, gråtandes och saknande. det finns inga ord tillräckligt stora att sätta på saknaden, så jag låter helt sonika bli.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hallå på dig.. tack för ditt besök inne på Kafferasten.. förstår du saknar något/någon, men kan inte se vad det är.. Du skriver så underbart och med inlevelse..
Jag har lite svårt att se dina rosa bokstäver,men med ansträngdhet o glas gick det ganska så bra.. det liksom flyter ut för mig. Tack för titten och välkommen in till Kafferasten när du har tid, lust och viljan:-)
Tjingeling o ha de fint..
Jadu gumman. Det finns som sagt saknad som aldrig går över. Det känns som om det var i går, och då upptäcker man hur fort tiden egentligen går. Man skulle ju vilja skruva tillbaka klockan men det går ju inte. Hoppas din arm är bättre i dag. Kram din egen Mami
Tack för att du läser! :)
Kram.
Det är jobbigt att sakna någon eller. Även om man ibland hoppas att saknaden ska gå över gör den inte alltid det. Det finns alltid tillfällen då de som har berört oss tittar fram i det undermedvetna igen.
Vet vad du menar. Jag kör med en hel del förträngning själv. Det är säkert inte bra, någon gång kanske man orkar släppa den. Ha det så bra det går.
pialotta: tack för din kommentar och kul att höra att du uppskattar det jag skriver.
mami: armen är tack och lov bättre idag söta du. vet vad du menar med att skruva tiden tillbaka men det går ju dessvärre inte.
bimbo boy: det kommer jag fortsätta med, tack själv!
fröken fisk: det har du helt rätt i. en del saker glömmer man som sagt inte bort. och jag tror inte heller det är meningen.
beerbelly: jag vet inte varför man i sitt stilla sinne försöker inbilla sig själv att man inte berörs genom att förtränga saker som händer. de slår ju alltid tillbaka dubbelt så hårt.
till alla: tack för era inlägg söta ni!!
Skicka en kommentar