tråkigheter var väl föresten att ta i, så pessimistisk ska jag inte vara. för att uppdatera er på ämnet. den här kärleken. den här argentinaren (...) som han är. han är min granne. också. han har flickvän och hon är inte jag. han säger öppet förhållande och han pussar mig orädd på gatan och i hallen. till mig har han inte uttalat vem hon är men det har jag ju dessvärre fått förstå själv och igår så mötte jag dem tillsammans i trappuppgången. hon är trevlig när han är med men hon anar nog något då hon inte är lika glad i mig när vi träffar på varandra utan honom. behöver jag säga att hon också är sueca (svenska) by the way..?
(jag vet att situationen inte varken är den bästa eller mest exemplariska men jag har redan avslutat det en gång varpå jag helt stängde in mig, ut honom i dryga tre veckor. inga fönster öppna. no mercy. men jag fick ett återfall för några veckor sedan och tycker det är ganska najs.)
förlåt för mina synder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Du är förlåten även om jag fortfarande inte fattar varför svenska tjejer (väldig vanligt om än inte alla) är så pigga på utländska män?
Har de något mer än självförtroendet att komma med?
De är ju inte direkt jämlika heller iofs (återigen inte all men många jag pratat med) det kanske kan trigga en del.
Btw med förlåten så skojade jag .. behöver inte min förlåtelse på något sätt :). Insåg att det var så okul att det nog inte gick att tolka, åtmisntone inte ihop med resten av min bittra kommentar.
beerbelly: det gick visst att tolka, no worries. ja hur ska jag förklara. någonting har dem. deras sätt att vara är annorlunda, de är mer passionerade, om än inte alltid så jämlika i sitt tänkande. något svårt att sätta fingret på men jag kommer nog aldrig mer kunna gå tillbaka till en svrns kille. (man ska aldrig säga aldrig men...)
kom på en till; de är bra på att ge komplimanger...
Återfall är alltid förlåtliga...sådeså.
jag har ett tips för nästa återfall: slå soffan i bitar. den står där nere och väntar på dig. jag tog ut både ett och annat när jag baxade den nerför trappan. kändes faktiskt bättre. s.
Det exotiska kan vara spännande iofs. Frågan jag undrat lite över är. Skulle du/ni reagera lika positivt om en svenskkille sa samma komplimanger?
Jag kan lätt hålla med om att vi inte ger många komplimanger. För min del beror det på att jag tycker det blir för smörigt.
Bara du är rädd om dig gumman så är du förlåten allt! Saknar dig...
peter madison: tack söta unerbara du och välkommen hit!
s: den är ju redan i bitar darling, men det är rätt, ut med aggritionerna! ;)
beerbelly: jag har faktiskt aldrig fått komplimanger på samma sätt av en svensk kille men jag är helt övertygad om att det skulle uppskattas på samma sätt. det ska ju komma innifrån, inte göras på ett onaturligt sätt. handlar ju inte om att säga "dina ögon är så vackra..." och något annat dåligt man lärt eller hört någonstans ifrån.
anette: jag är rädd om mig. du är saknad här också ska du veta.
kramar till er alla!!
Skicka en kommentar